Vi har förlorat Malka 💔

Här inne har det var ett väldigt tyst ett bra tag nu.. Vår fina Malka gick plötsligt bort och jag har väl mer eller mindre varit i chock sedan dess, eller är kanske fortfarande det egentligen. Förstår ingenting ännu, trots att det gått lite mer än 1 månad. Och ja.. trots att hon faktiskt var 13 år gammal och jag hade märkt att hon börjat bli äldre och tröttare så kom det ändå som en chock för mig, trodde nog aldrig att hon skulle dö någonsin.. Som tur är för hennes skull så gick allting väldigt fort, hon var precis som vanligt under hela dagen och på kvällen hade både hon och min mamma somnat tillsammans i soffan. Jag satt bredvid och höll just på att redigera ett videoklipp på henne som jag tänkte lägga upp på instagram. Från ingenstans reser hon sig upp och börjar kräkas, hon hoppade ner på golvet men kunde inte riktigt stå upp på benen så hon föll ihop och låg på sidan på golvet och andades jättetungt. Vi förstod direkt att det var något allvarligt med henne så vi åkte in akut till djursjukhuset. Min mamma erbjöd sig att stanna hemma med barnen medan jag och min bror skyndade iväg med henne.. Men Nickolaiy grät jättemycket och ville absolut följa med Malka till djursjukhuset. Trots chocken och stressen så var jag ju medveten om att Malka förmodligen inte skulle överleva natten, så jag tyckte det var väldigt viktigt att barnen faktiskt också fick vara med i detta ögonblick. Malka har ju varit en del av vår familj under hela barnens liv, så hur kan jag inte låta dem vara med henne när det blir så här? Genom vått och torrt liksom, det är det som är en familj i mina ögon.  
 
(null)
(null)
 
När vi kommit in på djursjukhuset så undersökte veterinären henne och konstaterade ganska så fort att det inte fanns mycket hopp om att kunna rädda hennes liv. Hon misstänkte en stroke eller något liknande och sa att de kunde söva ner och röntga henne för att ta reda på exakt vad som hänt, men på grund av hennes höga ålder och att hon var så pass dålig som hon var så kommer hon förmodligen inte att överleva narkosen och då dö på operationsbordet. Hennes råd var att låta henne somna in i lugn och ro istället så att vi alla kunde sitta vid hennes sida hennes sista stund i livet. Och så blev det.. En akut avlivning, från ingenstans känns det som. Hon var ju pigg och glad bara några timmar tidigare och studsade så glatt runt när min mamma och bror kom hem till oss. Och nu var hon plötsligt så pass sjuk att det inte skulle gå att rädda hennes liv. Hon hade ändå verkat lite piggare när vi kom in till djursjukhuset, plötsligt då kunde hon gå igen (om än hulkande) och hon var nyfiken och nosade på alla. Veterinären sa att det är vanligt att de får en adrenalinkick när de kommer in på djursjukhuset, egentligen skulle hon inte kunna gå i detta läget men adrenalinet gör att hon inte känner smärtan. Och Malka är stark, stark och stolt. Och både styrkan och stoltheten tog hon med sig in i det sista. Trots allt så är jag tacksam över att hon fick dö med all sin värdighet i behåll, jag vet att det var viktigt för henne. 

(null)
 
(null)
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Kathrinea Living

Ensamstående mamma till 2 busiga pojkar - Nickolaiy 5 år och Julian 3 år. I Skånes vackra landskap njuter vi av livet tillsammans med hundarna Malka & Eila.